Illamående


Jag är så galet tacksam för denna graviditet, den vi aldrig trodde jag skulle ha. Men jag mår inte bra rent fysiskt, jag har haft ett gravt illamående sedan vecka 4 och en enorm trötthet. Det har känts som en ordentligt magsjuka i över två månader. Så var det med Vilde också men inte riktigt såhär mycket. Ibland kräks jag 12 gånger på en dag, ibland bara 3 gånger. Som tur är vet jag ju vad det beror på och att det finns ett slut på det. Har jag tur vänder det snart, har jag otur blir det som förra gången och det håller i sig i varierande nivå tills bebisen kommer. Jag tar det dag för dag. Allt tar tid, jag orkar jobba i ungefär 20 minuter sedan tar jag en paus, jobbar 20 minuter till osv. Äter miniportioner och ibland kommer det upp, ibland stannar det kvar. Det är vad det är!

Träning och tiotusen steg per dag ligger såklart lite på viloläge - att bara komma ut är oftast nog för mig nu, jag orkar väldigt lite. Två timmar på bio, en timme på Avion eller att gå och hämta Vilde på förskolan har räckt för att jag ska krascha totalt på soffan. Frukt och isvatten har varit mitt främsta intag av "mat" då de flesta lukter och smaker gjort att jag kräkts. En del dagar är bättre och då försöker jag komma ut och göra något, blir galen av att vara hemma och må dåligt och vara trött hela tiden. Med det sagt så tycker jag ändå att det går bra, min inställning till allt gör mycket, så var det förra gången med. Ingen tycker det är roligt att spy och vara trött och hungrig och må skit och ha foglossning, men begraver jag mig i det mår jag sämre. Det funkar för mig att inte vara negativt inställd till det som händer. 

Kommentarer:

1 Pia:

En liten tröst i eländet är att man säger att mår mamman mycket dåligt sitter barnet säkert. Tydligen ska kraftigt illamående vara ett täcken på att risken för missfall är mycket mindre. Ingen tröst som gör det hela bättre men det var det som håll mig uppe.

Svar: Om det stämmer känns det ju väldigt bra <3
alkemisten.net

Kommentera här: